NÄR MAN PLÖTLSIGT FÅR TID ATT KÄNNA!

Hallå där snygging!

Har du haft en bra start på helgen?

Delade med mig igår på Instagram för er som följer mig där hur mycket jag kan längta efter att få vara själv. Eller egentligen inte vara själv, men få chansen att släppa ansvar och kunna vila hjärnan en smula. Men så fort barnen åkt hem till sin Pappa för Pappahelg så får jag sådan obehaglig känsla i kroppen. En slags ångest, en klump i magen, en oro och en stor känsla av ensamhet. Trivs att inte vara i en relation, men jag kan sakna att ha en vuxen att prata med och inte alltid vara ensam i mina tankar och känslor. Någon att laga mat ihop med, se en film eller bara känslan av att inte alltid vara ensam när barnen inte är hemma.

En del av mig vill umgås med vänner, en annan stor del av mig orkar inte då luften bokstavligt talat går ur mig så fort barnen efter 12 dagar ensam med mig åker iväg för en helg. Dessutom är Ellah redan tillbaka tidigt på morgonen på Söndagen då vi åker till Stallet, så det blir knappt ett dygn, ensam.. Men ändå! Känns som när man blir ensam som om kroppen och hjärnan får chans att känna och tänka en massa. Som om jag nu, flera år senare efter flera olika händelser bearbetar det. Tänker, vrider och vänder på saker oting. Dessa år jag varit helt ensam, utan en relation har varit nyttiga, men också väldigt obehagligt då jag plötsligt får chans att bearbeta svåra saker jag varit med om.. Man ser allt med lite klarare ögon och det är känslor och tankar man gärna inte velat känna som kanske gjort att man fyllt sitt liv med saker att göra hela tiden, just för att skjuta undan allt.


Ska nu på Tisdag faktiskt till en inbokad tid hos en psykolog som skickat hem massa papper till mig som jag fyllt i. Ska bli skönt, men känner redan nu hur skör jag är att det förmodligen bara räcker att jag kliver innan för dörren innan jag bryter ihop.


Sov alldeles för länge i morse och klev sen upp och gjorde iordning kagge och havregrynsgröt. Har bockat av en del viktiga saker på min to do lista och ska snart hoppa in i duschen för att sen möta upp min mamma och min moster. Vi ska ut och äta, bara vi för att komma ut lite. Min mamma är verkligen min bästa vän och det är henne jag alltid ringer. Vi rings minst en gång per dag, oftast många många fler.


Nä, nu är klockan snart 15, bäst att hoppa in i duschen.


KRAM

Gillar