Hej fina!

Fick ett sms av min mamma i morse att alla prover dom tagit på sjukhuset visade att hon hade dubbelsidig njurbäcksinflammation samt blodförgiftning. Obehagligt men nu med rätt behandling börjar det äntligen på över en vecka gå åt rätt håll och som det såg ut idag så skulle hon eventuellt få komma hem i eftermiddag.

Det är när något sådant här händer, när man ser sin Mamma vara så sjuk som man förstår att en dag så ska jag klara mig utan mina föräldrar. Hoppas att det är MÅNGA år kvar såklart, men det skrämmer mig. Hur skulle jag klara mig? Jag och min mamma är absolut bästa vänner. Det är henne jag ringer och hon ringer mig när vi behöver prata, ventilera och söka tröst. Känner mig så ensam idag, hur skulle jag känna mig utan henne vid min sida? Skulle tappa allt! Inte kunna andas..

Skönt att hon nu är på väg att bli bättre, men doktorn har sagt att hon måste vara sjukskriven minst 3 veckor framåt och sedan jobba hemifrån ett bra tag. Får se hur mamma när hon tillfrisknar klarar av det, som likt mig klättrar på väggarna :)

Barnen är hemma och lilleman som egentligen skulle gå på Förskolan idag, imorgon och på Torsdag blir nog hemma hela veckan han också. Jag har en hel del arbete att göra, men har inte samvete att skicka iväg honom när hans syskon är hemma. Jag vet, kanske något jag behöver jobba på, men så är det. Så jag får försöka göra det jag kan och se om Ellah och Kidh kan släppa sin gamingdator och Tiktok för att leka lite med sin bror några stunder så jag kan ta tag i det absolut viktigaste.

Lov för dom är = Ligga i sängen, chatta med vänner, spela spel och kolla film. Hade dom fått gjort det hela lovet hade dom varit nöjda!

Hoppas vi ska kunna hitta på något skoj, även om det i och med det milda vädret inte alls blev dom utomhusaktiviteter vi hade hoppats på. I går bakade Matheus chokladbollar efter att ha önskat att baka kakor flera dagar i rad. Det var en superstolt kille som sedan på eftermiddagen bjöd Ellah och Kidh på sina egna Chokladbollar när dom kom hem från sina vänner. Ni skulle sett hans leende när han visade upp sitt fat. Obeskrivligt!

Ska ikväll efter Ellahs ridskola spela sällskapsspel, bara jag och dom stora när Matheus har somnat. Ett nytt spel dom fick i Julklapp som jag inte riktigt förstått mig på ännu. Heter Ticket to Ride Europa. Någon som har det spelet?

Matheus kläder som ni så många redan hunnit fråga om är från Kappahl och deras nya märke. Du hittar det HÄR.

Har ni Sportlov denna vecka, eller har ni haft kanske eller ska ha?

KRAM

Hej fina och tack för alla erfarenheter ni delat angående Ellahs magsmärta. Jag tror likt några andra att det kan vara Endrometrios hon redan lider av. Jag vet inte om det går i arv? Men min mamma har opererats för b.l.a återkommande cystor och smärtor flera gånger, första gången vid ganska låg ålder och jag själv har återkommande cystor, en jag opererats för och dom andra har släppt själv vid mensen, så inte alls lika allvarligt som min mamma haft, Men tänker att sådant där kanske går lite i arv?

Vi får se vad specialisten på Sjukhuset säger, för sådana här smärtor ska hon inte behöva ha hela tiden. Ser hur hela hennes liv begränsas.

Söndag idag och det har verkligen varit en mysig start på dagen. Båda grabbarna sov inne hos mig i natt, så när dom vaknade i morse satte vi på en film och dom fick äta frukost i sängen medan jag satt bredvid med en kopp kaffe. Nu flera timmar senare sitter vi kvar, myser, spelar spel, kollar film och jag skriver till dig.. Uppskattar detta lugn eftersom vardagarna känns ganska stressiga i mellan åt.

Om en stund ska jag köra Ellah och Kidh till sina bästa vänner där dom i natt ska sova över. Nu väntas en veckas långt Sportlov för dom och som dom längtat.. Funderar på vad jag och lilleman ska hitta på?

Hade först tänkt åka till min mamma, umgås, äta och bada bastu, men hon är jättesjuk och ligger på sjukhuset efter att ha blivit inkörd i Fredags med blåljus. Hatar att man inte kan åka dit, kramas och se henne. Att sitta hemma, oroa sig och knappt veta någonting är sjukt jobbigt. Håll tummarna för att hon snart mår bättre.

Så vi blir hemma, orkar egentligen inget annat när tankarna och känslorna är någon annanstans.

Hoppas du får en fin dag!

Kram kram

Hej hej vännen!

Förlåt för ett par dagars frånvaro här inne. Jag har försökt kombinera arbete med vabb här hemma och det vet vi ju alla att det är enklare sagt än gjort :)

Egentligen är det bara Ellah som har rimlig anledning att vara hemma, men Matheus blir så himla ledsen, betydligt mer än vanligt när han blir lämnad på Förskolan när något av hans syskon är hemma. Nästan så jag får känslan av att han känner sig bortvald. kanske jag som överanalysera, men mitt hjärta klarar inte va att se honom så ledsen och besviken och frågade varför Ellah får vara hemma och inte han, så han har varit sympatisjuk kanske man kan kalla det ?

Det har faktiskt gått bra, har fått det viktigaste jobbet gjort ändå, men mycket annat har lagts på hög, ja som att skriva till er b.l.a.

Idag är dock Matheus tillbaka på Förskolan då jag haft möten och annat som inte gick att skjuta på idag och Ellah är så stor att hon klarar sig själv.

Ellah är egentligen inte sjuk sjuk så att hon smittar heller. Hon har varit hemma på grund av sina smärtor i magen. Lite obehagligt faktiskt och jag börjar bli lite orolig. Det började för ca 2 månader sedan att hon började beklaga sig på värk i nedre delen av magen, men sen dess är nu smärtorna dagligen och så pass illa att hon vissa nätter inte somnar fören morgonen därpå. Dessa smärtor förklarar hon som att dom kommer var tionde minut. Lite samma känsla som värkar skulle jag gissa?

I början på veckan var vi in till vårdcentralen för undersökning och blodprov och igår kom svaren att proverna såg bra ut, så nu ska hon bli skickad till en specialist på Sjukhuset istället som ska ta detta vidare.

Någon med erfarenhet kring detta? Vad skulle det kunna vara?

Kolla ungen här nedan, som jag älskar den där lilla mammagrisen. Ni som följt mig länge och som varit med från spädbarnstiden med Matheus vet hur enormt intensiv han varit/är. Ett högkänsligt barn som ogillar att bryta rutiner, som har känslorna utanpå kroppen, som alltid varit väldigt krävande och som gärna vill vara på mig, i min famn eller sitta som en igel på mig dygnet runt. Det går inte att förneka att det varit tufft, tuffare än vad jag någonsin skulle kunna tro ,men numera går det i vågor. För någon vecka sedan var han missnöjd 24/7, allt var fel, han var gnällig, var inte positiv till något och det kändes som han helst av allt skulle vilja krypa tillbaka in i min livmoder, så mycket var han på mig. Släppte mig inte en sekund, men så nu, hela denna veckan har och är han den charmigaste, roligaste och ödmjukaste lilla ungen som finns.

Tänk att det kan växla så mycket. Ena veckan gapa, skrika och kasta grejor omkring sig och när allt vad heter uppfostran är borta , för att nästa pussa på mig, säga "snälla mamma" innan han ber om att få något , är mån om sina syskon, om mig , sin omgivning. Han Kramas, skrattar, vill hjälpa till och det går enklast att förklaras som att det är två olika barn. :)

Är tacksam för att vi nu också kan ha dom finaste stunderna tillsammans. Som jag ÄLSKAR dig. Mitt busfrö!

Regnbågströjan hittar du HÄR och dom ribbade leggingsen hittar du HÄR

Nu måste jag kila och hämta Matheus, sen ska jag köra Kidh till Gymnastikträningen.

Ha en fin kväll!

KRAM