Enastående , kroppspositiv , ensamstående powerfull kvinna

BILOLYCKA PÅ GOTLAND!

Hej vännen!

 

Det har varit tyst från mig en stund. Sista veckan på Gotland hade jag ingen tid att sitta och skriva på bloggen. När min bror och hans familj kom på besök fylldes dagarna från morgon till sent på kvällen med utflykter och äventyr.

Ville verkligen inte hem från Gotland. Där mår jag som bäst och där ska jag ha mitt sommarhus någon gång, det ska bara bli så..

Ni som följer mig på Instagram har säkert sett att vi dagarna innan hemfärd blev påkörda utav en annan bilist. Var en skrämmande upplevelse och för en kort stund trodde vi att Matheus var livlös. Den synen som mötte mig i bakspegeln möter mig varje gång jag sluter ögonen och den synen vill jag aldrig någonsin behöva uppleva igen.

Bilen som körde in i oss körde in i sidan på bilen, precis vid dörren där Matheus satt. Bilrutan krossades och glaset flög över honom och jag minns tjejernas illvrål från baksätet. Med i bilen var jag, min brors flickvän och där bak Matheus, Ellah och hennes bästa kompis Ebba.

Vi hade varit iväg på en mysig utflykt hela dagen och skulle på väg hem till huset stanna till vid ett magiskt Valmofält. Vi kommer åkandes på en landsväg, ingen trafik och vi hade bara den vackra miljön som sällskap. När vi börjar komma till fältet minns jag att vi skrattade i bilen, jag saktade ner, tittar i bakspegeln och ser att vår bekant ( hennes pojkvän är en barndomsvän till mig och min bror)  som kommit för att stanna över helgen är med i bilen bakom och vi blinkar för att köra vänster in på den lilla grusvägen som skulle ta oss till det vackra fältet. När vi börjat sväng hör vi plötsligt däckskrik och sedan smällde det bara i bilen. Ungarna skrek och jag minns att jag hann tänka att bilen slog in precis i sidan på Matheus. Sedan skriker Ebba, eller skrek, det var mer ett djupt vrål långt ner från magen i panik. Hon skriker Matheus, det högsta hon kan. Där och då trodde hon att han var död, han satt helt orörlig i stolen full av glassplitter. jag tittar bak i bakspegeln och möts av synen av vad som såg ut som en död Matheus i hans lilla spegel. Den synen, det såg ut som om nacken gått av på honom, han satt helt vänd med huvudet, ut mot fönstret och jag minns hur jag vrålar, LEVER HAN?

Dom rör på honom, ser att han lever och börjar gråta,dom vrålar i panik att dom vill ut från bilen, ut NU. Matheus börjar då gråta, han börjar gråta i takt med dom andra barnen och jag vet att jag hann tänka att här kan vi inte stå. Jag går ut, tar upp Matheus, ser att han andas, kramar honom hårt, kollar igenom hans lilla kropp, letar efter sår efter allt glas men hittar inte en skråma. Kramar om tjejerna och säger att allt har gått bra, vi är chockade och skärrade men allt har gått bra. Möter fabrorn som kört in i oss, frågar vad han håller på med och jag fick till svar att han inte sett oss, att han bara såg bilen som låg bakom oss, alltså framför honom och att den bilen börjat sakta ner och då hade han som van förare på denna väg tagit för givet att hon förmodligen skulle ner till höger lite längre fram. Inte fören han påbörjat omkörningen såg han att hon börjat blinka vänster och då var det för sent och där stod vi, redan på väg att svänga.

Polisen bötfällde mannen direkt på plats för ovacksamkörning och jag lyssnade inte så noga efter det. Jag höll mig stark, där och då för barnen, det gjorde både jag och min brors flickvän, vi tröstade, agerade, såg till att alla mådde bra innan vi själva när vi kom hem fick chansen att släppa på adrenalinet och låta chocken släppa..

Sedan vi kom hem från Gotland har jag varit helt sänkt. Vet inte om det är i kombination med 2,5 veckas äventyr och utflykter eller om det är från chocken och spänningarna från olyckan som man lättat på sedan man landade i sin egna säng, alla hemma, välbehållna..

Oavsett så har jag låtit mig ta ett par dagar att bara vara. Har inte ens orkat ringt angående bilen, avbokade till och med ett besök på sjukhuset i morse för att jag inte ens orkade gå dit.

Men nu har jag tagit mig tid att skriva upp to do lista för veckan och nu är det dags att ta tag i det absolut viktigaste. Fixa ny barnstol, boka lagning av bilen, skicka in jobb, fakturera mm

Barnen sov i natt över hos Morfar ute på landet, senare i eftermiddag åker jag dit och håller dom sällskap, sova kvar, äta god mat och fiska från båten. Men först ska jag se till att få vissa måsten fixade först.

116092878_295366088448387_4544498368987755786_n

115804205_578398959518877_1023272381951235762_n

112381129_394846771495916_5125948033198321384_n

Var rädd om dig fina du!

Fick en kommentar på Instagram, så bäst att jag berättar även här. Bilderna från olyckan togs av en bekant på plats och gjordes självklart när hon såg att det var OK med alla.  <3

KRAM

2 reaktioner på ”BILOLYCKA PÅ GOTLAND!

  1. Jag sitter här tårögd! Blir glad över att ni alla mår bra och att allt gick bra ❤ Var själv med om en bilolycka förra året i september, där vi blev påkörda bakifrån. Vi klarade oss alla (mamma som körde, jag och min mellersta). Dock har jag fått problem med nacken samt huvudvärk efter detta. Allt är dokumenterat hos läkare/sjukgymnast (gjordes några dagar efter olyckan) så om besvär uppstår mer framöver kan jag ha rätt till någon form av ersättning. Tänkte bara att ni kanske, trots att ni känner att ni mår ok, bör kolla upp dina besvär som jag tror du nämnde i Instastory. Vill inte lägga mig i utan menar väl ❤

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *