Det där tjatet med tonåring i huset!

Hej fina. Har du haft en bra start på dagen`?

Här i Örebro lyser Solen men upptäckte när jag lämnade Matheus på Förskolan i morse att vindarna är riktigt krispiga. Tur att paketet med Matheus nya höstkläder kommer i veckan. Beställde på klädpartyt jag hade här hemma för någon helg sedan tillsammans med Pompdelux en ny Skaloverall samt en fleeceoverall han kan ha under vid riktigt kyliga höstdagar. En tunn fleeceoverall rekommenderar jag dock alla att ha hemma eftersom man inte ska ha tjocka vinterkläder på sig i bilstolen. Kan vara mitt mest använda plagg här hemma sedan Matheus föddes. Används verkligen året om vid olika tillfällen.


Är helt slut i huvudet idag. Sliter mina hårstrån från huvudet känns det som. Minns så tydligt när jag fick barn hur min mamma sade, " små barn små bekymmer , stora barn stora bekymmer" och det är verkligen så. Jag hade aldrig kunnat tro att det är så slitsamt med en tonåring i huset :)


Eller slitsamt är kanske fel uttryck, men vet inte hur jag ska förklara allt mitt tjatande på ett annat vis.

Kan inte minnas att jag själv levde i den där lilla bubblan av att bara se sig själv när jag började bli tonåring. Att jag bara droppade kläder omkring mig, blev otroligt lat, lämnade allt framme, slutade stänga luckor efter mig och hade plötsligt svårt att hjälpa till hemma och bara upplevde att mina föräldrar tjatade. Nu vet jag ju att det var precis såhär, för det har min Mamma sagt ett flertal gånger, att Ellah är så lik mig som liten. Antar att jag valt att glömma den biten? :)

Men snälla, hur står man ut med att tjata tjata och tjata hela dagarna? Vi kan bestämma en sak, att nu måste du börja plocka upp efter dig och bara ett par timmar senare är det som vi pratade om som bortblåst?

Innan jag fick tonåring i huset, eller hon är inte tonåring än, men på god väg ska jag säga er. Hon är även här lik mig, otrolig tidig i puberteten, hormoner som studsar i kroppen och man ser att det är otroligt mycket som händer i både kropp och knopp. Men innan det, innan jag fick en tonåring så hade jag en plan om hur jag skulle göra, vad för ramar och regler jag skulle ha och vi skulle absolut inte tjafsa. Visst skulle vi tycka olika, men mammas ord och regler följer man utan att tjafsa emot. Det var innan mina barn blev stora :D

Det är så lätt att utifrån, eller innan en speciellt period tänka ut en plan hur man ska göra, men det är desto svårare när man befinner sig mitt i det. När man bollar tre barn i olika perioder i livet, där lilleman varvar trots med storasysters tonårsperiod.

Tjat är det värsta jag vet, men just nu känns det inte som att jag gör annat. Att ha fungerande regler och ramar när barnen är små är betydligt lättare än när dom växer upp.


Tycker det är en skrämmande tid som väntas nu. Man har mindre kontroll upplever jag, barnens intresse skiftar och plötsligt är behovet att mamma inte lika stort, även om jag är deras största trygghet när det behövs.


Tänker att det kanske är lite inbyggt i naturen, att man ska vänja sig för att en dag kunna säga hejdå när barnen flyttar hemifrån?


Någon mer som har tonårsbarn i huset? Vad bollas ni med hemma just nu? Är det mycket tjat även hos dig?


Sitter och jobbar från Clarion även idag. Får så mycket gjort när jag byter miljö och kommer hemifrån. Känns så mycket mer effektivt. Om en stund kommer Linn, då ska vi ta en snabb lunch, sedan ska jag jobba någon timme till och sen har Ellah utvecklingssamtal i skolan och ikväll har Kidh gymnastikträning och då måste jag fota och filma för ett samarbete men efter det ska jag och Ellah hjälpas åt att börja packa lite inför flytten innan Kidh ska hämtas igen. :)


Kram på dig

Gillar

Kommentarer

Jennie
Jennie,
Har två tonåringar hemma ,en 19-årig son och en 13-årig dotter.Får tjata på dem från att ta ut disken från deras rum till att inte slänga kläder runt sig.Och dem tycker jag är så tjatig och jobbig....
Rebecca
Rebecca ,

Ååå så mkt igenkänning och det gör mig både ledsen & stolt att detta sker. Man vänjer sig men oj va ont det gjorde i början när jag märkte att min 12 åriga dotter inte alls ville hänga med mig längre, berätta om saker som händer & mest bara vill va ifred eller med kompisar..

Jag blev helt plötsligt bara en pinsam å störande person😅

jag kunde gråta ibland för det kändes som att jag ”förlorat henne” & att jag inte betydde något för henne längre. Såklart är det ju inte så & försöker påminna mig om att hon övar inför vuxenlivet & uppskattar istället de färre men ack så betydelsefulla stunderna vi har med snack om livet å allt❤️

Så glad att du gjorde ett inlägg om just detta 🥰

IP: 82.99.3.229