När man längtar efter rutiner igen!

Hej vännen! Märker att jag varit mer frånvarande här än innan, men tiden har verkligen inte gått ihop.

Skolar som sagt in Matheus på Förskolan, så min tid jag annars har på dagarna för arbete har inte funnits och det har gjort att jag tagit dom mest akuta sakerna på kvällarna när barnen lagt sig och bloggen är tyvärr en av sakerna som fått lida.

Även om jag älskar att spendera tid med Matheus här hemma så längtar jag enormt mycket till nästa vecka och vi kan återgå till rutiner. Känner att jag pågrund av all stress blivit en riktig lättirriterad mamma. Tappar tålamodet fortare än vanligt och jag räknar bara ner dagarna tills jag kan få sätta mig ostört med allt mitt arbete så jag kan njuta av eftermiddagarna med barnen utan att veta att jag ska sätta mig med arbete till sent på natten så fort dom somnat.

Hade en önskat om att vi kunde hjälpas åt med inskolningen, då 2 veckor borta från arbete mitt i den mest hektiska perioden är väldigt svårt, samt allt tid det krävs att komma i ordning i ett nytt hem, helt ensam, men önska kunde man ju iallafall göra ;)

Men men, snart är vi tillbaka där jag önskar vara och jag kan jobba på att bli en "bättre" mamma igen. Ogillar att tjafsa med min tonårsdotter, ogillar att tjata på dom överlag och trött på att känna mig irriterad för att dom inte lyssnar. I detta vet jag att så mycket ligger hos mig, min egna inställning även om dom kan vara pain in the as ibland, som alla ungar :)

Det har bara blivit lite mycket nu, kombinera jobb, inskolning, fix i hemmet, flytt, packa upp, köra till och från aktiviteter varje dag utom tisdagar. Ja, otillräcklig är en känsla jag hatar att känna och den har kvävt mig senaste veckan.

Längtar att få komma ikapp jobbmässigt och i lägenheten så trycket på axlarna kan släppa och jag istället kan se fram emot en mysig December och ett långt jullov tillsammans med dom tre bästa utan massa måsten som tar tiden..




Blev kanske mest dravel i detta inlägg, men behövde nog bara skriva av mig, dela mina känslor kring att inte känna sig som den mamman man vill vara för barnen. Kanske kan någon känna igen sig och känna sig mindre ensam.

Tack för att du finns!


KRAM

Gillar

Kommentarer

evelinaglad
evelinaglad,
Jessica
,

Vart är stolarna ifrån? 😍